Förra veckan tog vi sannerligen vare på den ljuvliga augustikvällen. Det började med att jag och Malin träffades på Pilatesen, vi tittade på varandra en liten stund innan vi registrerade att det ju var vi. Insåg hur längesedan det var som vi sågs senast. Innan mars i alla fall. Kändes ju inte ok. Malin mailar hela vårt lilla lärt-känna-varandra-på-set-gäng och hej! Alla kunde med en veckas varsel. Kryss i taket och tack Coronan kanske. Och att det sen blev en magsikt fin kväll. Tack vare sensommarvärmen, ljuset, Malins vackra japanske innergård, maten, sällskapet. Ja ni fattar. Lyx! Vi började ute i trädgården med ett glas rosé och oliver, innan vi flyttade in i Malins lilla uthus. Här hänger vinrankorna från taket och i hörnet står en öppen spis. Myset. Malin her self. Eller i alla fall hennes perfekta matchning av senapsgula sidenbyxor, armband och Lite Kalabalik ring. Och inne i vardagsrummet hänger hennes egna fantastiska bilder på väggen. I uthuset serverades detta. Den ena bisarrt goda pizzan efter den andra. Först denna med löjrom, sen en med citronskivor (smakade som syrlig marmelad) och så min favorit... Denna svamppizza med chili och tryffelolja. Jisses. Hade detta på mig. Gonatt. Åkte hem med magen överfull av pizza och hjärtat fullt av fina samtal men också en hel del ont-i-magen-berättelser från verkligheten. Från föräldrar med tonårsbarn. Blir så jädrans förbannad varje gång (och det är ofta nuförtiden) som jag får höra om hur det är att vara tjej och typ 13 år. Idag 2020. Fan att vi inte kommit längre. I alla fall. Det får vara ett annat inlägg. Tack augusti för att du levererat ljuvliga kvällar som lite snällt puttar in en i september och det som komma ska.
