Måndag och höstfeeling. Inte alls bra. Men å andra sidan känns det bekant och nästan hemtamt. I alla fall. Har lyxen att ha vän som kollega i två veckor. Idag käkade vi lunch och tog en kaffe på Noir. Snackade livets väsentligheter, det gamla vanliga alltså, relationer. Eller den där lite störiga grejen som ju Clara skriver så bra här. Som när vi gick på stor födelsedagsfest med endast en present till två värdinnor. Anledningen. Jag hade släppt den klassiska kvinnliga uppgiften att inhandla presenten. Annars är jag för att släppa. Inte agera den klassiska kvinnliga fallskärmen eller curlingborsten. Se det som lite spänning i vardagen.
