När jag fyllde år fick jag en obegriplig rebus av killen. En låt som hette något med "bridge" och så försökte han säga grattis på danska (gick sådär, eskilstunadialekt gör sig inte på danska). När jag insåg att jag hade fått en kväll på Noma-pop upen "Under the bridge" blev en vansinnigt glad. När jag sen insåg att vi inte hade fått plats utan stod på reservlistan kändes det precis som vanligt igen. Alltså en halv present som knappt är en present. Han är bra på mycket. Men inte just presenter. I alla fall. När jag en månad senare en kväll kommer på att jag ju faktiskt inte fått en födelsedagspresent (en reservplats är inte en present) hade jag ett litet utbrott. Dagen efter får killen ett mail från Noma att de utökat platserna och vi hade nu en reservation. Hade han tur eller. Och så här glad och förväntansfull såg jag ut när vi tog ett glas naturvin i solen vid vattnet undertiden vi väntade på vårt bord. Social dining på riktigt. Till höger om oss hade vi ett ungt par från Bankok som var på semester i skandinivien. Till vänster satt ett par från London som bodde i Hamburg. Enkelt men snyggt. Tältväggar, enkla träbord och en bro som tak. Maten var himmelsk. Och helt befriad från det krångliga som Noma är kända för. Brödet ovan, med riven pepparrot på, var helt bisarrt god, till serverades en svampsoppa med potatispuré i botten. Sen åt vi små wraps som såg ut som en sommaräng med miniräkor i, blomkål med en svart sås på bläckfiskbläck, fisk, potatis, efterrätt (hm minns inte denna, men vid detta laget hade mängden vin satt sina spår) och avslutningsvis en typ av mazarin med myror på toppen (krispiga)! Mycket nöjda och belåtna traskade vi till tåget.
