Våren har ju som bekant varit som den varit. Man har planerat hur man kan göra om hemma, umgåtts med familjen och eventuellt några nära vänner. På jobbet har vi ett luftigt kontor i förhållande till hur många vi är så vi tog tidigt beslutet att om man kan ta sig till jobbet på ett bra sätt (helst inte kollektivt då), är frisk och inte riskgrupp så ses vi på kontoret. Eftersom ens sociala liv har varit så begränsat så har kollegerna betytt ännu mer än vanligt! Och så kul vi ändå haft. Trots allt. Guldäggsgala, poesifredag, konstfredag osv. Och så tyckte jag och Felix att vi skulle avsluta "terminen" rejält. I galastyle. Så vi anordnade Karantängalan. Lite svettigt att hinna få ihop allt, vi la såklart inte ribban lågt. Men i sista sekund fick vi ihop det. Någotsånär. Hehe. Det var framträdande (nja), prisutdelning (Årets Garbergsdans, skratt, vinnarskalle, klippa osv...), quiz och extremt många skratt. Väldigt internt, väldigt mycket glimten i ögat och väldigt väldigt roligt. Och så klart hade alla klätt upp sig! Jag som ändå var värd för arrangemanget slog på stort med paljettkjol. Och som ni ser så hade vi stängt av trafiken på Västergatan för att kunna ta mingelbilder. Såklart. Nog tusan var jag och Anne extremt smashing! Och välmatchade. Med likadana silvriga klackaskor på fötterna. Även Malin och Anne var smashing. Älskar Malins sammetsklänning som hon har haft i en evighet och den är lika fin varje gång den åker fram. Glada. Finns det ingen fest får man se till att festen kommer till en. Ett livsmotto inte sämre än något annat.
