Och vilken fredag sen. Eller själva dagen var mest klibbig svett och ösregn. Noll partystämning. Inte ens när jag blandade ihop fördrinken blev jag sugen på fest. Det var först när jag hoppade i min nya klänning från geniet Stine Goya som jag på studs hamande i rätt stämning. Tror ta mig tusan att det är den finaste klänning jag ägt. Och så var sällskapet för kvällen Karin. Bara det är feststämning. I alla fall. Det var årets branschfest. Media Evolution City (kallat MEC i mediafolkmun) hade storstor fest där de öppnar upp hela sitt kontorshus, alla företag bjuder in till små egna fester i festen och sen senare på kvällen är det bara fest helt enkelt på bottenplan. Ovan bål fanns inne hos Notified. Förmodligen det största och mest ohygieniska bål jag någonsin druckit. Eventuellt starkaste också. Uulas Arkitekter hade gjort finast. Men vi kom aningen försent och tårtorna var nästan uppätna. Klänningen alltså! Plats för svullen mage och obefintlig byst. DET kallar jag den perfekta klänningen. Och så väskan. Himla fin ju, men som ni ser på bilden ovan är den öppen. Det gick liksom inte att få ner en helt vanlig mobil i den utan att locket kärvade. Känns ju bara hur konstigt som helst att det görs handväskor 2017 som inte tagit hänsyn till en normal iPhone. Hittade tillslut ett diagonalt läge och locket gick att stänga. Men min plånbok och kamera fick stanna hemma. Träffade på både nära vänner och ytligt bekanta i vimlet. Många kom jag på dagen efter, lite pö om pö. Kändes nästan som att festen fortsatte i mitt huvud hela lördagen då jag ständigt kom på fler och fler människor jag pratat med. Cecilia ovan hade gjort sig extra fin. Kvällen till ära. Ock så var det utedansgolv. Så himla mycket Berlin. Eller förlåt Malmö. Precis så bra som en sommarfest ska vara alltså.
