För ganska exakt ett år sedan vankade jag till bussen med en påse hämtmat. För varje steg jag tog kändes det som att en bebis skulle titta ut. Solen sken och det var en av dessa sällsynt somriga junikvällar. En skål Salted Caramel senare grät jag en skvätt över orättvisan i att vara kvinna. Killen och typ samtliga vänner var på sommarens roligaste fest. Jag satt hemma, höggravid, bitter och med svullna fötter. Okej, så här ett år senare var det lätt värt det. I alla fall. I år tog jag igen förra årets förlorade junikväll. Cocktail på tap, dansvänliga skor, bekväm klänning (och jisses vilken komplimangsklänning), dansade igång dansgolv med Karin, trängde mig helt ogenerat i historiens längsta kö för en efterlängtad burgare (förlåt lågt blodsocker) och minglade runt. Jag skulle våga påstå att Malmö är en av Sveriges snyggaste städer. Både snygg och bekväm. Heja Stine Goya för att hon gör så galet coola klänningar! (inköpt här) Fixade fredagsfika i köket (charkisar och ostar med italienskt tema) i rummet bredvid hade vi projektor och soffa. På kylskåpet kunde man tippa. Ja ni fattar nog vilket rum jag hängde i. En liten bit av två coola brudar.
