Efter en kanna Sangria behövde en ju vila. Och det gjorde vi. Vid poolen. Ytterligare en lyxgrej när man inte har mini med sig. Båda föräldrarna kan ligga och blunda samtidigt. Precis så länge man vill. Höjden av lyx. Vi var själva. Alla andra på golfhotellet golfade. Sen så. Det vi var på Marbella för. Bytte om till min genom tiderna finaste klänning. Älskar älskar denna Stine-klänning. Den är helt igenom genomljuvlig. Dock ganska genomskinlig och underklänningen låg hemma i Sverige. Fick helt enkelt inse fakta och hålla mig i skuggan. Det blir ju trots allt mörkt ganska snabbt i södra Europa. Händer ju att jag använder andra smycken än Lite Kalabalik. Ibland alltså. Tyckte detta second handfynd passade utmärkt till. Och på andra handen hade jag denna ring. Så det jämnade ut sig. Sen var det bara att plocka fram näsduken. Grät mig genom vigseln. Allt, exakt allt var så vackert. Brudparets kärlek till varandra, omgivningen, prästens ord, världshistoriens finaste tärnor och det faktum att brudparet hållit ihop i 20 år och äntligen firar de kärleken ordentligt och gav varandra sina löften. Och ser ni Martinas klänning! Slät och enkel fram, med ett långt släp och sen ett helt magiskt axelparti och bakstycke (som jag tyvärr inte har någon bild på). Mycket vacker. Vigseln avslutades med konfetti och brudparet dansade ut. Ungefär där sattes nivån för kvällen. För sen var det mingel, Champagne, kanapéer, de mest rörande talen, lite mer plockmat, lite mer dricka, sen lång middag med ännu fler fina tal och ännu mer mat. Efter midnatt var stämningen bokstavligt talat dansa-på-bordet-hög. Och festen fortsatte. Efter en tre timmars sömn käkade vi hotellfrulle och åkte hem. Snacka om att den sista biten från Kastrup var otålig. Jisses vad jag längtade efter de små armarna runt min hals.
