När jag såg Sex & The City för första gången på min lilla lilla tjock-TV i min tvåa i Lund var jag precis påväg att stänga av TV:n för att gå och lägga mig. Och man stängde ju av på en knapp på TV:n så stod alltså upp bredvid TV:n och skulle precis trycka på knappen när det som visades inte gick att sluta titta på. Det var en helt ny värld. Tjejerna i TV:n var tio år äldre än mig cirka och jag minns att det var som en uppenbarelse att se. De hade fortfarande kul. De värdesatte fortfarande vänskapen mer än något annat. Och de tyckte fortfarande kläder var lika roligt. Jag hade hört och förstått det som att när man blir "gammal" skaffar man familj, börjar klä sig bekvämt och sen är det det. Okej kanske mer i Eslöv där jag kom ifrån och inte i New York där serien utspelade sig. Men det kvittade. Det var inspirerande att titta på och jag tänkte att det är ju precis så det är. Ens vänner finns där hela livet, numer parallellt till familjen, men de finns där. Och den ventilen med kul, annat kul än det man har med familjen, är så vansinnigt energigivande. Har tänkt massor på detta sen i lördags då jag och ovan gäng hade vansinnigt kul. Lite som avsnittet som utspelar sig på Long Island. Ni som minns ni minns.
