Jag bakar aldrig. Men när denna lilla kakan dök upp i mitt instagramflöde kände jag att det var dags. Den har allt jag vill ha i en kaka. Receptet hittar man hos Green Kitchen Stories. Har snöat in på denna typen av glas. Så sjukt fint. Ingen aning om vart jag ska ha dem när jag väl hittar på loppis. Men vackert är det. Bildlänk. Genitext. Tänker ofta på detta när manliga kolleger tjurar för att de slagit i stortån eller liknande. Klicka hem en poster eller något annat vettigt här vettja. Skrev detta inlägget. Och fick ett meddelande från Miki som jag lärde känna under min tid i Istanbul (som jag även skriver om i inlägget som min fredagsvinpartner). Hon hade en resa till Istanbul inbokad i oktober. Jag kollade kalender och köpte en resa. Fyra år sedan sist. Och det känns förbannat fint att åka själv för att möta upp vänner på plats. Något jag gärna gjorde innan barn. Känns fritt och lite äventyrligt liksom. Hehe. Tänker att jag kommer att ha tid att spatsera runt själv, läsa böcker, dricka te och äta enorma turkiska frukostar. Samt fylla min Instastory med bilder. Och äta meze på kvällen. Bildkälla. Är helatiden i valet och kvalet om jag ska behålla min längd eller spara ut till långt. Alla jag känner tycker att jag ska behålla längden. Men blir alltid lite nostalgisk när jag ser mig själv på gamla bilder i långt hår. Men inser också att jag ju ser yngre ut på de bilderna, så det kanske är mer det som jag vill komma åt... Men så såg jag denna bilden i mitt instaflöd. Och blev sjukt sugen på att klippa en snygg men obekväm liten lugg.
