Känner mig snudd på patetisk när man snurrar runt på samma ställen som precis alla andra. På Österlen. Men det är ju så himla trevliga ställen. Till exempel Mandelmanns Trädgård, så helt galet underbar plats på jorden. Men det förtar känslan lite att köa med bilen på väg in och påväg ut, och så all denna stockholmska överallt. Förtar också charmen... Är helt övertygad om att denna rödlök är skalad med kärlek. Nästa stopp vi tog, som precis alla andra också tar när de är på Österlen, var Apotekarns i Simrishamn. Som Merci fast i Simrishamn. Fast istället för en gammal Fiat 500 möts man av en moppe i entrén. En timme tog det. Men den var värd att vänta på. Konsten var dock att underhålla rastlös mini den där timmen. Trevlig butik en hann gå och flanera i undertiden kockarna bakade pizzan. Fick enorm lust att flytta till Simrishamn. Exakt alla hus är vackra. Det växer gigantiska Fikonträd i trädgårdarna och Fi sitter i kommunfullmäktige. Alltså hur bra kommun! Hondan har blivit som en kär vän. En har vant sig vid att inte behöva ta upp nyckeln ur fickan för att öppna dörrarna eller starta motorn. Att man kan fylla det där hålet i bagaget med hur mycket som helst (resesäng, packning, kuddar) och att man känner sig smått sportig trots kombin. Inlägget är delvis i samarbete med Honda då jag kört runt i en Honda Civic hela sommaren för Lovely Life och Hondas räkning!
