Eftersom detta inlägget är tidsinställt värker det lite i mammahjärtat när jag skriver detta. Ska bara vara borta knappt tre dagar och jag har varit borta längre från henne. Men det är alltid jobbigt innan. Ångest och oro över att något ska hända mig. Tror att ångesten är lite värre för att jag ska åka till Istanbul. Även om det är orationellt då terrordåd och liknande kan hända precis var som. Men jag har trots allt upplevt kraftiga demonstrationer med en totalt raserad stadskärna (och ett internet som stängdes ner under ett par timmar...). Och det har varit en stadskupp sedan jag var där senast. Bildkälla & bildkälla. Men nu fokuserar vi på det positiva. Baklava, te, meze och färgglada fasader. Och en rejäl hög med magasin som jag ska läsa på flyget. Ångesten försvinner i samma sekund som jag kliver in på Kastrup. Något med att befinna sig bland andra människor som också ska resa. Bildkälla Efter jag landat ska jag möta upp min kompis Miki som jag lärde känna över turkisk grammatik och vinluncher, för tio år sedan. Och vi lär starta med en vinlunch. Är inte i samma vinform som för tio år sedan så får sansa mig och köpa en rejäl granatäpplejuice mellan varven. På lördag tänker jag sätta mig själv på ett café i Cihangir, kvarteret jag bodde i, och äta en rejäl turkisk frulle. Är en frukostälskare av rang så blev helt lyrisk när jag lärde känna den turkiska frukostkulturen. Bildkälla Sen ska jag traska runt lite i kvarteret och kika in i antikshopparna. Sätta mig på ett café och läsa och dricka te. Om man känner för att hänga med på ett hörn så kommer jag med största sannolikhet att uppdatera min Instastory ganska frekvent. Bildkälla
