Landar i ett soligt Stockholm strax innan lunch. Checkar in på Grand Central och går med bestämda steg mot Taverna Brillo för lunch. Något upprört inser vi att om man är många som bokat bord hamnar man på restaurangens minsta cafébord. Irriterad stämning uppstod men fick ge vika då magen kurrade. Och nog var pastan ljuvlig (förutom den lilla detaljen att de kokat sparrisen i en evighet) men typ 180 kr för en liten pasta känns sådär. Hälsar skåningen. Spexiga servettringar livade upp. Även vinet i glaset. Efter lunch blev det en långsam promenad, kaffestopp i solen, besök på Svenskt Tenn, Chanel för lite dagdrömmeri och inom Renée Voltaire för lite eftermiddagssnacks. Delade rum med Olivia. Och här är hennes svartvita Ganni-klänning för kvällen. Fördink i hotellbaren med hela kontoret från både Stockholm och Malmö. Malin var urtjusig i guldskimrande blus och snyggaste accessoarerna. Har jag tjusiga kolleger eller? Den där blicken är lite smått dimmig kanske... Skyller på bristen av mat i förhållande till vin. Men så jäkla glad för att vi kammade hem ett silverägg! Tror aldrig Guldäggsgalan skådat så glada människor för ett silver. Men med den konkurrensen var vi mer förberedda på diplon än guld. Så stort jubel alltså! Och som ni ser blev det byxorna. Så jäkla nöjd med outfiten. Medveten om att jag ser ut som världens längsta kvinna här. Bjuder på den. Bredvid mig fantastiska Jessie som skapar magi av samtliga skisser på byrån. Bakom kameran Olivia, min alldeles egna helt galet grymma fotograf. Och här står Malin med ägget i ett stadigt grepp. Som både CD och Landskronabo tänker jag att hon är snäppet gladast av oss alla. Om glädje nu går att mäta tillsäga. Men absolut finast på galan var detta. Talet stod ut på ett meningsfullt sätt mot precis allt annat.
