Midsommar har alltid varit en favorithögtid. Mycket tack vara alla finfina barndomsminnen. Och traditionen i byn jag kommer ifrån. Med alla ingredienser en Midsommar ska ha. Inklusive spelmän och läsk till alla barn efter att stången rests. Sällan dock att man får till den där midsommardrömmen som vuxen. Och nu vill jag ju så gärna att den ska vara som min var. Så mini får samma upplevelse. Vaknade helt slutkörd efter veckan som varit och en dunderförkylning som vägrade vika sig. Tom kyl. Inte ens en skramlande yoghurt. Och inte så att hela familjen varit bortrest direkt. Nä detta skyller jag enbart på sambon. Hur tusan kan man inte fylla kylen med jordgubbar och västerbottenost lagom till Midsommar? Det blev en havregrynsgröt för att få i sig något. Promenad till Folkets Park för lite stämning. Kom dock försent (såklart) för kransbindningen. Fick lite dans. Mini tittade mest förvirrat på röran. Gick och handlade gubbar på torget istället. Och bröd på Söderberg Sara. Kom hem med lågt blodsocker och snorig näsa. Arg på killen för dåligt engagemang och less på livet typ. Såg till att mini fick lunch och la mig med henne. Två timmar senare vaknade vi. Och här vände det. Fick i och för sig ställa mig på hungerskakiga ben och göra mackan själv men killen hade styrt upp ingredienserna i alla fall. I botten en kräm på gräddfil, västerbottenost och pepparrot. Sen matjesill, äppleskivor, lök, potatis och dill. Och så tog vi tåget till min allra bästa finaste vän. Som alltid gör mig glad och lugn. Där dansade vi en kortis, i duggregn, runt en stång. Sen sillmacka och grill! Och eftersom Maria lärt mig hennes sömnrutin när mini var liten tog läggningen av hennes ettåring och min mini sammanlagt fem minuter. Lyx. Lite vin och mys och en var på banan igen.
