Jag har fyllt år. Fyrtioett år. Kändes ju ärligt talat som en meningslös siffra. Förra året var så himla laddad, så storslaget och en så jäkla fantastisk fest. Skrev på Instagram att 41 år är en smått meningslös ålder. Fick ett par himla fina kommentarer på det. Bland annat denna från en gammal vän: "Den är inte meningslös, den är fantastisk. Tänk att vi får bli ett år äldre och fortsätta njuta av livet. Det är allt värt att firas.". Så in i bänken klokt och sant. Så nu ändrar jag mig. Inte ett dugg meningslöst att bli ett år äldre. Firade min dag med först familjen och en Schwarzwaldtårta från Frödinge och chokladbiskvier, på gården under sol och blåst. Sen på kvällen inne i köket, med Gazpacho, sallad och Champagne. Med mina närmsta vänner. Fick ett gäng Champagne flaskor för ett år sedan så mint sagt passande att dricka från det lagret. Älskar Gazpacho. Har varit min paradsommarrätt sen jag var tjugo år och gästerna undrade vad den kalla soppan var för något. Ovan soppa är Noirs recept, via Tuvessonskan. Salladen (stekt bröd, tomat, nektarin, mozzarella och basilika) även från dessa två. Beställer man Gazpacho på Noir får man den med toppingen ovan, feta och gurka. Och det är ju ens närmsta som känner en bäst. Alltså får man alltid finast presenter av dem. Som syetuiet längst upp till vänster som min mamma har sytt och broderat till mig. Och jag fick det såklart fullt utrustat med nål, liten sax och tråd. Och sen praliner, te, hallon, aktivt kol tandkräm och en alldeles fantastik tavla som Maria köpt på Röda Korset. Så. Då är jag alltså ett år äldre. Och absolut ett år klokare. Det är ju det som är det fina med att bli äldre. Även om jag ålderskrisade och lite smått livskrisade förra året, så är det ju också en process och alldeles nödvändigt för att bli klokare och mer grundad. Sist jag hade en ålderskris var när jag var 28-29. Fyllde sen trettio och hade aldrig mått bättre. Och dessa tio år har sen varit megamaxade och så enormt innehållsrika (bott i Istanbul, startat tre bolag, träffade killen, blivit sambo och blivit mamma) att det nästan svindlar när jag tittar tillbaka. Så tänker att en kris gör att man reflekterar och rustar sig för vidare äventyr liksom.
