Hemma från fyra dagar i Berlin. Vi har strosar, fotograferat nedklottrade portar, lekt på en 25 olika lekplatser (Berlinare kan det där med lekplatser), ätit härliga bruncher, gått lite till och handskats med ett och annat mini-utbrott (oftast beroende på lågt blodsocker men också ett och annat trots, trodde man skulle slippa det efter förra årets trotshelvete...). Och så skulle ju det nya året firas in. Blev inte bra alls. Tycker i och för sig sällan att nyår blir så bra. Hade en tydlig vision att vi skulle ta oss till KaDeWe, kolla den fina skyltningen, handla goda saker och äta lunch i restaurangen (visualiserade också att vi skulle hinna med ett ostron och ett glas bubbel i Champagnebaren). Väl framme på KaDeWe visade det sig att de stängde om knappt två timmar och att skyltningen bestod av plakat med ”sale”. Att handla mat i en saluhall med lågt blodsocker och extrem trängsel (med en hungrig fyraåring) är aldrig en bra idé. Vi la ner den planen och åkte upp till restaurangen. Valde pastaavdelningen och sen stod jag där cirka 45 minuter och tittade på när kocken kokade mitt pastavatten och gjorde världens långsammaste bolognese. Åt under tystnad, åkte hem under tystnad. Kände hur en förkylning tog över kroppen och la mig och sov typ två timmar. Sen åt vi hämtsushi, drack bubbel och jag somnade innan elva. Nåväl. En kväll är ju inte allt. Även om det är nyårsafton. Vi tar igen det under 2020 tänker jag. Och hej 2020 föresten! Önskar mig bara en endaste sak med detta året. Och det är att alla mina nära och kära får vara friska och ha hälsan med sig.
