I fredags efter jobbet tog jag min mini, påsen med ost och cyklade till Limhamn. Hann knappt komma innanför dörren till Karin förrän hon (så klart) hällde upp ett ljuvligt glas vin till mig. Sen åt vi vår take away och försökte få barnen att sitta kvar vid bordet och äta. När Räddningsryttarna rullade på TV:n njöt jag och Karin lugnet och den sjukt lyxiga solnedgången från Karins uteplats. Sen cyklade jag med mini genom natten hem. Denna buketten har prytt vårt köksbord under helgen. De gula blommorna har stått sedan förra helgen. Syrenen stod exakt två dagar. Känns så här i efterhand som ett extremt onödigt köp. Men njöt i och för sig till max av dem de 48 timmar de var glada. Och som alltid påminner Syrenen en om bandomens skolavslutning. Även om de numer blommar i april. På lördagskvällen gjorde jag något så ovanligt som att möte upp min fina vän Anna på lokal. Vi träffades på Julie, åt ost, drack vin och pratade om livet. Och kontrasterna i våra jobb har aldrig varit mer markanta än nu. Anna är läkare och sen några veckor tillbaka jobbar hon enbart med patienter smittade med Covid 19. Oj så verkligt och lite gripande det var att få en liten rapport inifrån. Hjärta dig Anna och alla dina kollegor.
