Har tillbringat helgen i Eskilstuna, en av de mest oinspirerande platser jag vet (ber om ursäkt alla tunabor för detta uttalande) men Medelhavet hittade vi och Kafé Kaka med gudomliga bakverk och sliten fransk känsla i inredningen. Och jisses vilka kloka ord jag hittar i Malins blogg ”Ni vet känslan när man är med människor som inte dömer dig. Utan genuint stärker dig. Och vad som händer är att du också slutar döma dig själv.” Och det är sista meningen jag tar fasta på. Tänker på tejejrna jag växte upp med. Vi hade något jag på efterhand förstod var något alldeles speciellt och unikt. De tjejerna formade mig, stärkte mig och grundade den självkänsla jag har i dag. Och så tänker jag på lilla tjejen som vrider och vänder sig i min mage. Som jag hoppas att hon också ska hitta en Hanna och Nina att sitta bredvid i skolbänken en dag.
