Årets vitaminboost. Att inleda året i Thailand. Så värt varenda svindyr-krona-på-grund-utav-att-vi-bokade-strax-innan-avfärd. Årets Istanbulresa. Gravid, tidiga kvällar på hotellet och nytt produktsortiment. Årets "man måste ju passa på". Folk fortsatte hetsa kring allt man inte kommer att hinna när minin kommit ut. Så vi åt på restaurang, bodde på hotell, sov länge och passade på så att säga. Årets hejdå. Min älskade älskade lägenhet jag köpte efter ett behövligt uppbrott och en smärre livskris. Lägenheten jag gråtit, skrattat, kollat tusentals avsnitt av Sex and the City i, druckit mängder med vin i, hittat mig själv i och bara varit jag i. Årets bästa investering. Utan tvekan lägenheten som skulle få plats för tre. Årets kula. Den som växte under våren och som gjorde mig nittio kilo tung. Intressant upplevelse. Och många goda croissanter med chokladfyllning. Årets jobbigaste. Mina gravidhormoner. jag säger bara PMS gånger tusen. Fy f-n. Trodde ett tag jag drabbats av en depression. Årets mest frustrerande 1. Att inte kunna gå fort. Årets bästa. Utan tvekan och väldigt förutsägbart. När min mini placerades på mitt bröst, sekunderna efter att hon kommit ut. Jag skrattade. Killen grät. Årets coolaste. Att gå igenom en förlossning. Att känna naturkraften, andas och helt utan någon form av smärtlindring krysta ut underverket. Årets mest frustrerande 2. Att ständigt får höra ”hon är nog hungrig” när man bara ville springa ut ur lägenheten helt själv och vara man. Inte kvinna med två bröst med mjölk i. Årets träning. Den som fick mig att hitta musklerna igen. Medan mini sov i sin vagn och jag och ett gäng mammor svettades i Pildammsparken. Årets mest behändiga. Min mini. Många latte-timmar och promenader har det blivit. Årets mysigaste. Alla stunder med Netflix när min mini käkade. Food truck var inte så dumt ändå. Årets saknade. Mina kolleger på byrån. Årets leva i nuet. Alla dagar med min mini. Har inte längtat framåt. Bara velat stanna i det som är nu. Årets intressantaste. Att folk log mot mig på gatan när jag var gravid. Att mammor ler mot varandra på stan när man möts med sina barnvagn på trottoaren. Årets feministutbrott. Alla orättvisor som kommer med minin. Om man är kvinnan och man ammar kommer man aldrig hämta hem obalansen som första tiden innebär. Frustrerande för en som strävar efter millimeterrättvisa. Årets största kärlek. Oj. Den där lilla varelsen alltså. Årets inspiration. Att vara mammaledig. Få längta efter jobbet. Och få ett avbrott i livet. Och få distans till typ det mesta. Hej 2016. År såå redo för dig.
