Ganska slitna föräldrar, väldigt pigg mini, och iskall lägenhet. Men desto mer sol på Barcelonas gator. Både jag och killen var småförkylda (killen storförkyld) och vi sov taskigt alla nätterna. Men vad gör liksom det när man äter croissanter till frukost alla dagar, mumsar pinchos och tapas och till och med får till ett glas vin på restaurang när minin sov i vagnen. Igår lördag stekte solen så pass att jackan åkte av. Extra nöjd med detta då jag kunde lufta min nya tröja från Baum und Pfgarden. Vi hade hyrt lägenhet via AirBnb så efter en lite yoghurt och värmande te (sydeuropéerna är icke bra på det där med isolering) tog vi oss ut till mer värme på en solig uteservering. Spansk potatisomelett, färskpressad juice och croissant är en typiskt bra start på dagen tycker jag. Alltså jisses vad härligt det är att umgås nära, hela tiden och helt utan lego, tågbana och pussel. Bara hänga runt, utforska, gå så benen blir trötta, fika och åka lite vagn (alltid inledningsvis under protest). Glass som helt klart var snyggare än god. Och så typiskt bra ord att påminna sig själv om. "Remember who you are" (faktiskt lite lättare att göra när det är sol och 15 grader). Världens bästa människa. Och visst är det tålamodsprövande att kombinera lågt blodsocker med trots och trötta fötter. Men ändå så värt i slutändan. Barcelona. You had me at hola! Visste att jag skulle gilla staden. Avslappnad, varma och superfina människor, god mat och färgglada fasader. Vad mer kan man begära. Framförallt vänliga människor värderas högt efter min tid i Turkiet. Turkarna kan vara extremt gästvänliga, nästan aggressivt gästvänliga. Men också extremt ogästvänliga (obs min ytterst privata erfarenhet, bygger ej på empirisk undersökning). Barcelona måste man ju återvända till en sommarhelg. Och kanske att man då åker utan minin så man kan dela på en kanna Sangria och sitta kvar längre än till precis efter sista tuggan.
