Jag och den där barnvagnen har blivit ett. Står jag i kö till kassan på Coop kör jag kundvagnen fram och tillbaka i fasta ryck. Jag irriterar mig på alla oväntade höga ljud runt omkring mig, oavsett om jag promenerar själv eller i sällskap av mini. Jag besöker inte längre fik eller affärer som har trappsteg. Alla ärenden görs på Triangeln. Där finns ju trots allt amningsrum. Och så måste det finnas stor fåtölj eller soffa på lunch/fikastället så jag kan äta i god ro medan mini roar sig själv. Och när man får både stans godaste sallad och en soffa är dagen fulländad. Som på Atrium ovan.
