Det viktigaste packas sist. Oändliga mängder smycken. Och vilken känsla i morgon när vi (inte jag dårå) hivar in alla lådorna i nya lyan. I kön till salladslunchen förra veckan fick jag frågan om jag villa ha ETT förlossningstips. Jag tvekade, men sa ja. Jag skulle googla "dyktekniken". Eftersom jag ägnat nästan skrämmande lite tid till att fundera på förlossningen (har förstått att de flesta lägger oändligt mycket tid på detta) så googlade jag lite lätt tveksamt. Men så bra det kändes. Det är ju precis så här jag tänkt, utan att jag satt ord på det. Men "Embrase the pain liksom". Så nu ska jag fortsätta att fundera på vem hon är, hur hon är, hur det kommer att kännas att titta på henne, hur det kommer att kännas att vara snurrig av trötthet, hur märkligt det kommer att vara att amma, eller naturligt, hur livet kommer att förändras, hur det kommer att kännas att livet förändras så drastiskt, hur... Nu sista rycket med flyttlådorna.
