Galet fina kvällar just nu. Ljusa, varma och exakt allt blommar. Som vanligt blir jag alltid lite stressad av att ta in allt, njuta till max, utnyttja tiden till max liksom. Plus att det är slutspurten på allt jobb innan semestern. Men man får njuta i de små stunderna. Som ett glas rött på uteplatsen efter en helvetisk läggning. Vi har en magiskt fin innergård. En jäkla lyx att bo så här. Annars då. Har lyssnat på Gretas sommarprat. Blev bara ledsen, och inte ledsen som i att lyssna på en sorglig livshistoria, utan ledsen som i att exakt allt känns meningslöst. Fick kämpa efteråt med att förhålla mig till det. Kan liksom inte tänka de mest dystopiska tankarna. Känns inte som någon mår bra av det. Just nu mår jag som allra bäst av att tänka att det är semester om en vecka. Att snart är det sovmorgon för hela familjen, ta dagen som den kommer och avslappnat häng utan måsten. Och Corona. Det tänker jag inte heller tänka på.
