Det är så himla fint just nu. Melankoliskt fint liksom. Dödsstöten innan det bara blir grått och trist. Det är lördagsmorgon! Det har varit en smått vingabröden (skånska för sliten) vecka efter tisdagens träning. I onsdags när jag gick och la mig i min hotellsäng i Varberg hade jag jämn värk i hela kroppen. Inte bästa uppladdningen inför en utomhusplåtning kvällstid. Som jag hade på torsdagen. Men tog mig igenom den med och somnade igår kl nio. Har inte ett endaste propert bildbevis på kvällsplåtningen, men det var en fin kväll med Malmös skyline och ett gäng reflexer. Annars då. #Metoo fortsätter att fylla mitt flöde. Blir rörd över alla som delar med sig. Ledsen över hur många historier det är. Men inte är det en överraskning direkt. Men verkar vara det för många män. Och självfallet kommer även den ena grodan efter den andra. Som Elisabet Höglunds debattinlägg som jag inte tror någon missat. Eller Erik Hörstadius i Nyhetsmorgon (kolla del 1 och 2). Diskuterade med killen och förstod det som att många män är rädda för att "bli anklagade", att de liksom inte ens ska våga gå på fest "för att de kan bli anklagade". Det är ungefär det om Hörstadius försöker säga. Han och alla andra rädda män har dock missat hela poängen. De ska sluta vara rädda för att de kan bli anklagade och istället vara rädda för att de beter sig som svin.
