Går som på nålar, tänk att det kan hända typ vilken dag som. Suerdupermärklig känsla. Fixar som en galning i lägenheten för att kunna känna lugn och checkar boxar på jobbet för att kunna slappna av. Tänker på hur skönt det ska bli att bli rörlig igen och att det är sommar nu. Ska sova, amma och dricka nyttiga drycker. Och ett och annat glas rosé. Och så sörjer jag något gruvligt mina förlorade solglasögon. Mina älskade illesteva jag köpte i NY förra påsken. Glasögonen ovan får ersätta tillsvidare men de känns bara som den där störiga polaren som bara är i vägen... Glasögonen försvann mystiskt på en buss till Lomma i fredags. Och mina hormontårar fick rulla fritt när jag insåg att de var borta. Några timmar senare får en vän ett cancerbesked på lunchen och jag får en nödvändig verklighetscheck.
