Vi åkte från Gardasjön, med ett stopp på några dagar hemma i Malmö, till Vänern. Från en sjö till en annan så att säga. Det är sjätte sommaren vi är här nu. Samma stuga som fem andra somrar. Både Eskilstuna och Västerås ligger i närheten och således även farmor och farfar och ett par kusiner. Så det är ett smart arrangemang för att träffa släkten. Men jag får erkänna att det kändes lite väl bekant i år. Lite "jag kan detta nu". Skulle jag scrolla tillbaka bland mina bilder så skulle jag se att det är exakt samma blommor och duk som de senaste åren dessa veckor på sommaren. Kannan är ett loppisfynd från en av loppisarna här uppe. Kanske förra sommaren. Mini älskar att komma hit. Hon vet inget annat. Om man räknar bakåt minns hon inte somrarna innan vi kom hit. Denna bilden föresten. Skulle kunna presentera den som en klassisk socialmediabild "paddan är undanlagd och vi njuter av sommarstugan". I själva verket sker alltid en kvarts utbrott när vi säger "dags för dina 15 minuters läsning". Alltså ett riktigt ordentligt utbrott. Varje gång. Sen resignerar hon och sätter sig med boken "men jag vägrar läsa mer än tio minuter". Men det är mys det är det. Vi spelar spel, har skärmtid, badar trots att det är kallt, åker på loppisar och har släkten på besök. Och så tar jag upp min löpning. Gör det varje år vi kommer hit. Varar lika länge som vi är här. Eventuellt att jag springer en gång hemma i Malmö. Men det är också här man får den riktiga temperaturen på ens hälsa. Hur trött är jag egentligen. Det är först när man kommer hit som man verkligen känner in och känner av. De första dagarna gick vi lite som i ett töcken. Helt sänkta av trötthet. Det har varit en annorlunda vår som jag tror tagit på vara krafter lite mer än vi fattat. Kommer säkert komma hit nästa sommar med. För varför är det egentligen så fel att göra samma. Kanske till och med är bra att inte bli så inspirerad. Att rensa pinterest-hjärnan och mata den med loppisar i gamla 90-tals byggnader, vanlig hederlig skog och en uppfriskande sjö med grumligt vatten.
