Solen har skinit, till och med snö har fallit och jag har krupit ner långt under täcket och tyckt synd om mig själv. Vaknade i fredags med ont i halsen och i lördags bestämde jag mig för att inte kämpa på. Utan deklarerade högt att jag var sjuk. Gick och la mig och klev inte upp på hela dagen. Kollade TV-serier och fick mensvärk som grädde på moset. Förkyld och PMS är ingen bra kombo. Humöret blir mörkt och omvärlden får lida. Tar ut alldeles förmycket ilska på min älskade sjuåring. Det är som att hon vädrar PMS och bestämmer sig för att agera som en riktigt bortskämd och störig unge. Japp så måste det vara. Sen får en ångest över att ilskan har bubblat över och hon är ju bara ett barn och så vidare. Ja det var ett litet hörn från min helg. Som inte innehöll så mycket mer. Har just nu en stark känsla av att bara vilja gå i ide och komma fram igen framåt vårkanten.
