Har bakat (om scones, eller skåns som jag trodde de hette som barn, räknas som bakning) och druckit te hela eftermiddagen lång med vänner. Utanför parkeringshuset Anna står ju precis det mitt lilla monster på axeln envist viskar i örat. Inte ofta. Men lite då och då. När som kan allt ta slu. Karin hade hålfotsinlägg i handväskan "ifall vi ska stå i baren", Cecilia berättade om sin dam-klubb och jag drack äppeljuice till maten. Annars var allt som vanligt och maten på Bastard var precis så god som den brukar.
