Satte mig på solbänken med Anne, på lunchen, och drack en kaffe. I morgon är det fredag och jag har en 100% nöjd vecka bakom mig. Förvånansvärt bra. Har haft ett driv, flyt och energi av sällan skådat slag. Ganska säker på att nästa vecka kommer bli precis tvärt om med 100% PMS. Får tänka att det är livets balans. Gick sen tillbaka och hade en presentation av ett visuellt koncept vi har jobbat med de senaste veckorna. Superkul jobb, mindre kul att presentera för en skärm, helt utan ögonkontakt och ansiktsuttryck. Men det fungerar ändå. Man har lärt sig att få det att fungera när det inte finns några alternativ, i "dessa tider"... (Denna föresten, så mycket igenkänningskul) Annars då. Har sett att många skriver vad de drömmer om just nu. Fick mig att fundera på vad man saknar mest. Och landade i, förutom det sociala att umgås, så är det att se fram emot en kväll där jag ska dansa halva natten (hela är orealistiskt, men halva i alla fall). Och så vill jag krama mamma. Har inte fått träffa eller krama henne på en evighet. Hon fick ett cancerbesked innan jul, opererades två gånger och blev friskförklarad och sen kom Corona. Kunde inte träffas innan operationerna på grund av att man inte ville smitta med en vanlig förkylning och nu kan man inte träffas på grund av ja ni vet vad. Herregud vad jag saknar det man annars tar som det mest självklara.
