Vi är hemma i Malmö igen efter två veckor i "vår" stuga. Den är inte vår. Men den känns som vår. Hyr den varje sommar och gör i princip samma saker varje sommar. Äter samma rätter, gör samma utflykter och umgås med samma människor (släkten alltså). En utflykt till blåbärsskogen gör vi absolut varje sommar. Här har killen hängt sedan hans mamma tog med honom hit i barnvagn när han var en månad gammal. Nu hänger barnbarnet med sin farmor här. Fint. Och vilket blåbärsår det var i år! Plockade ca fyra-fem liter utan problem. Stugan vi bor i har en alldeles egen strand. Det är megalyx. Framförallt när vi får kusinbesök. Man kan sitta på varandan och titta på barnen som leker i vattnet. Men i bland känner man för att byta miljö. Då traskar vi 300 m till en badplats. Köper glass och tittar på folk. Mina föräldrar brukar komma på besök med husbilen. Så även i år. Här badar mini med mormor. Och så har jag fyllt år. Också tradition att fira våra födelsedagar i sommarstugan. Fick världens finaste armband av mini. Flätat själv bett mormor om hjälp att knyta. Sommaren slog till och levererade 32 grader värme på min dag. Så vi flyttade ner bordet från verandan till stranden. För att få lite lite svalka. Det blev en magisk kväll. Japp. Hemma igen och fick halvleks panik. Glömde bort tid och rum i stugan, hemma i lägenheten kändes plötsligt allt så verkligt och tankar på jobbet kröp sig på. Och helt omöjligt att få tag i ett ok boende nu om man skulle vilja förlänga den där känslan av sommarstuga. Så. Får jobba med mig själv att hitta en lunk och en ro hemma. Inte tänka för mycket. Inte känna efter förmycket. Leva i nuet och så vidare. Solnedgångsbad, regnbad, solbad och bara sitta på verandan och titta på solnedgången samtidigt som man viftar bort mygg och spelar kort. Längtar redan till nästa sommar. Det behöver verkligen inte vara mer komplicerat än så här.
