I veckan gjorde vi en utflykt till blåbärsskogen. Samma skog som killen knatade runt i som barn och plockade blåbär. Och notera minis tröja! Min eller brossans gamla. Vi använder icke funktionskläder eller andra praktiska plagg. Nopp. Inte ens en Konken. Utan tygkasse såklart. Vad vore livet utan tygkassar. Har druckit så mycket kaffe i termos de senaste två veckorna att jag nu längtar efter mitt stadshipsterkaffe. Detta ändå. Känslan att traska runt och plocka bär, parera oväntade hål i marken och inte fundera på om det finns ormar i skogen. Och på tal om njut. Avkoppling. Att man blir lika förvånad varje år. Över känslan sommaren och semestern inbringar. Eller kanske inte förvånad, man längtar ju efter den. Men hur snabbt man sen glömmer bort och förbrukar det vila-upp-kapital man byggt upp. En annan grej med semester. Allt det där vardagliga grollet. Gnället. Glöms liksom bort i en liten stuga där alla regler är annorlunda. Fattar såklart att det motsatta är rimligt (att gnället tar fart på liten yta) men nu har inte det varit fallet med min semester. Jag har njutit till fullo av att bara vara och bestämma dagen utefter vädret. Augusti känns alltid som stora nystarts månaden. Känner faktiskt hur det pirrar i mig av förväntan. Ignorerar såklart att Corona inte kommer vara över och säkert fortsätta påverka oss. Men just nu vill jag bara vila i den sköna känslan av att känna energi över alla nya projekt och jobb som ska göras. Alla underbara människor man kan umgås med. Och ska sannerligen kämpa på med att behålla semesterkänslan så långt in på hösten det bara går.
