Ljuset fyller det folktomma kontoret om dagarna. Så här såg det ut i eftermiddags. Satte mig i soffan och pustade ut efter en stor presentation. Hade man suttit runt ett bord hade man tittat folk i ögonen, vänt på huvudet i olika riktningar och kanske ställt sig upp för att sträcka sig efter kakfatet. Numer sitar man i en och en halv timme med blicken stint riktad mot skärmen och de små fyrkanterna med alla mötesdeltagarna. Spänningshuvudvärk efteråt, absolut. Bakom draperiet i bilden ovan ligger Lite Kalabaliks kontor. Hehe. Inte gott om utrymme men absolut tillräckligt. Tog en liten promenad bort till Noir för en efter-lunch-kaffe. Och en mental laddning inför mötet. Och på tal om kaffe. Hur bra är denna kaffekoppen. Köpte den på Ciao Lola julmarknad med tanke på att ge den till min andra hälft. Malin alltså. Hon har varit min copy-kollega sen för alltid (för er som inte är insatta i titlarna på en reklambyrå så är det alltså AD & copy som jobbar ihop och tar fram alla magiska idéer). I alla fall. Nu var det inte Malin som fick koppen utan Felix, min andra copy-kollega. Kände där vid juletid att den var hans. Fick feeling i eftermiddags och började städa ur en hurts. Inte tittat i den hurtsen på säkert tre år. Minst. Det var sannerligen en promenad längst memory line. Hittade bland annat ett gammalt nummer av Hus & Hem där Ida Magntorn gjort ett hemma hos reportage i min gamla lägenhet. Alltså vad jag älskade den lägenheten. Den var min i sju år och mycket gick jag igenom där. Och det bästa av allt. Bodde där själv fram till det sista året då jag blev sambo. Saknar faktiskt ofta att bo själv. Hittade denna också. Lovisa Witt som illustrerat. Mitt i prick i mitt mood just nu.
