Inser att jag aldrig njutit av maj som jag njuter av detta. Och det beror på den enklaste av anledning. Jag går långsamt långsamt till och från jobbet varje dag. Ändå börjar jag på allvar längta efter att kunna gå snabbt igen. Vill komma dit till den där jätteförändringen som ska ske, vill vara i den och förhålla mig till den. Jag vill träffa Minin. Och jag vill kunna vända mig obehindrat i sängen. Annars då. Dagen jag tog på mig min noppriga men bekväma trikåklänning skulle vi såklart fotas för den lokala morgontidning. Här kan man se och läsa resultatet.
