Borde till hundra procent gå och lägga mig nu. Ska upp megatidigt i morgon. För att befinna mig på en maxad inspelning hela dagen. Men kan inte låta bli. Kastar in ett snabbt inlägg. Mest för att säga att jag blev löjligt rörd över Prins Harry och Meghans bebislycka. Kanske för att han hyllade kvinnan i sitt tal och att Meghan inte dolde sin två-dagar-efter-förlossningen-kropp. Snarare framhävde den med ett skärp. Och så känner jag ett behov av att berätta att jag skippade loppet jag anmält mig till. I lördags. Känner mig nästan mer stolt över att jag skippade det än jag tror jag känt om jag genomfört det. Omvänd logik. Men en väldigt viktig lyssna på kroppen grej. Lita på magkänslan osv. Var extremt otränad och opepp. Så Lundaloppet vaskades och jag sprang istället 5 lugna kilometrar hemmavid. Nu så. Sängen kallar.
