I morgon går jag alltså in på näst sista veckan som mammaledig. Frågar mini om hon kommer att glömma bort mig när jag inte är hemma om dagarna. Hon tittar på mig och ler. Tänker att hon menar "Vad tror du mamma, klart jag inte kommer att göra. Du är ju bäst liksom". Julen åkte ut i helgen och in åkte lite växtlighet som påminner om att det finns hopp där någonstans. Och så fortsätter vi plöja Bates Hotel med gräddbullar och en kanna te. Och idag sken solen och jag började dagen med en löparrunda med Hansson. Vi kom fram till att det var ett och ett halvt år sedan vi sprang senast. Inte mycket har förändras samtidigt som allt har förändrats. Igår sken inte solen. Då passade vi på att ta en långpromenad med en tre veckors. Tänk att så många av våra vänner har skaffat bebisar 2015. Himla bra tajming. Hej ny vecka!
