Som av en slump, eller för att det var meningen, fick jag reda på att det var begravning idag. En extremt varm, fin, omtänksam och extraordinär person har lämnat oss. Idag sa vi förväl. Och oj vad det kändes. Allra mest kände jag för de människor han lämnar efter sig. Hans familj. Ta hand om varandra. Och man vet aldrig vad den man möter bär på. Det är värt att påminna sig om. Resten av dagen har präglats av en extrem huvudvärk och ett helt galet fint majväder. Åt melon i bersån med mini efter förskolan, middag framför gårdens lekande barn och så avslutade vi dagen med kulspel på gården. Här snackar vi idyll.
