Känslan nu ändå. Trots allt. Har gått till jobbet två dagar i rad, utan strumpor i skorna. Suger i mig de små glädjeämnen. Annars. Ser fram emot en långhelg med ledigt. Behöver vila hjärnan från alla funderingar och bara fokusera på påskmat, lek och fixa hemma. Tänker putsa fönsterna. Och leka som sagt. Har en mini som älskar att leka. Kanske alla barn i och för sig gör. Men vet att det finns barn som gärna leker själv. Det gör inte vårt barn. Det första och sista hon säger på dagen är ”ska vi leka vad ska vi leka?”. Och nu tänker ni säkert. Jamen hon har ju inga syskon. Hade ni ”skaffat” ett syskon hade hon haft någon att leka med. Jovisst. Kanske, men ingen garanti. Dessutom är ju alla barn utan syskon tills de får ett syskon och under den tiden finns det barn som leker superbra själva. Medan andra inte gör det. Så tänker att det mer är en personlighet. Och i dessa tider gläds jag lite extra mycket över att jag inte sitter instängd i en lägenhet med min fyraåring. Utan möjlighet till utelek. Fy. Tusan. Bilden ovan. En gammal Rodebjer-kappa som jag fyndade på rea för många år sedan. Sen har den fungerat som ömsom morgonrock ömsom kappa vid varmare väder. I veckan pimpade jag med ett skärp och den kändes plötsligt väldigt relevant!
