Fick ta fram miniräknaren häromdagen och slå in 1978-2022. Hade säkert kunnat räkna ut det utan miniräknaren men nu blev det så här. I alla fall svarade räknaren mig 44. Och min omedelbara reaktion var "jisses det är alltså 44 år jag blir i sommar, hur gick det till". Det drog omedelbart ett stråk av lätt panik genom kroppen. Men motade bort det och började fundera på vad som är bra med 44. Mycket så klart. Gillar känslan av trygghet och lugn i väldigt väldigt mycket. Inser också varje år att man har inte roligare än man gör sig gäller fortfarande. Alltså är det fortfarande lika kul att dricka massa vin med andra kvinnor, klä sig i roliga outfits, spontandansa när man hör en bra låt och så vidare. Sen tänker jag som jag alltid brukar göra när jag behöver tänka bort dåliga tankar och låta de braiga ta över. Jag letar upp det eller dem som inspirerar mig. I detta fallet kvinnor som är 40+. Ser till att Instagrams algoritm blandar upp mitt flöde med inspirerande kvinnor i min egen ålder. Har redan en hel del, men det kan så klart bli fler. Väljer att tänk på rynkor som något vackert. Och laddar alltså ordet gammal med så mycket bra det bara går. För visst är det knas att om jag säger gammal tänker du direkt något negativt. Tillskillnad mot att jag säger ung. Samma sak föresten med smal och tjock. Men där tänker jag att vi nu har fattat att tjock är bara en beskrivning. Precis som smal. Inte ett ord du behöver viska fram och samtidigt göra en ursäktande mimik med ansiktet. Så då bestämmer vi det. Gammal är precis lika härligt som ung.Bild ovan på en extremt bra och härlig förebild, Janka Polliani. Hon tar dessutom debatten om filter och kroppshets på ett väldigt bar sätt.
