Jag fyllde 43 förra veckan! Hipp hipp hurra och så vidare. Hade en himla fin dag med min lilla familj. Och som alltid när jag fyller år så börjar en reflektera och fundera. Och att bli äldre är något jag omfamnar. Har alltid gjort. Eller har absolut haft ålderskriser. Första ordentliga var när jag fyllde 25. Så här i efterhand inte rimligt alls. Men jag skyndade mig att skaffa sambo och bostadsrätt som såklart inte alls blev bra. Däremot landade jag när jag fyllde 30! DEN känslan. Det var verkligen min ålder. Drog till Ibiza och dansade in trean och nollan. Träffade en kille på dansgolvet som jag en vecka senare åkte och hälsade på i Istanbul. Nästa kris kom när vi ett par år senare gjorde slut. Det smärtade att fylla 33 år och vara singel. Min typ av tårta. Glass, maräng, grädde och bär. I alla fall. Jag kollade igenom samtliga säsonger av Sex and The City. Igen. Och kom över att jag var 33 år och singel. Gav mig ut i natten. Igen. Och landade, igen, i att livet ändå inte är så dumt. Ett år senare träffade jag pappan till mitt barn. Åren fram till nästa nolla var sen väldigt intensiva. Både företag och bebis. Så inte hann jag krisa. Det gjorde jag däremot när jag fyllde 40. Utvärderade allt i mitt liv. Köpte absolut inte en snabb cykel eller en Porsche som jag förmodligen hade gjort om jag haft penis. Nä jag vred och vände på vad jag ville göra med mitt liv. Och så såg jag absolut till att ha en rejäl, livets fest, på min dag. Det var magiskt. Käkade födelsedagslunch i Skultuna. Pannkakor till mini och löjrom till mig. I alla fall. Tre år efter utvärderingen, som absolut tog minst ett år nu när jag ser tillbaka. Är jag på rätt plats igen. Så mycket som bara blir roligare och roligare ju. Och åldras ska vi alla gör. Även de som är unga nu. Så det enda rätta är att omfamna. Ha kul. Absolut jobba med något man tycker riktigt mycket om (om man har det privilegiet vill säga). Och parallellt med familjelivet se till att få tid för vänner. Som man har kul med. Och få tid för bara sin partner. Utan mini. På min födelsedagskväll lämnade vi mini hos farmor (som bor tio minuter från sommarstugan) och så åt vi räkor och rökt fisk. Och drack upp allt vin vi hade i stugan. Det var kul. Och fantastiskt att sitta och titta på solnedgången ihop. Den sker annars lagom till läggningen. Och att prata igenom massa grejer ordentligt. Och till punkt. Ska inte underskattas. Som sagt. Vilken grej det ändå är att bli äldre. Aldrig trodde jag att det skulle vara så kul och att jag skulle känna mig så snygg. Men förmodligen bra att jag inte visste det när jag fyllde 25. Med all säkerhet är det de olika kriserna som gjort att man är där man är just nu. Så skål och grattis alla som blir äldre! Vilken jäkla grej va!
