Det var absolut lite så här min hjärna kändes för en vecka sedan. Trött och grinig och svårt att sortera tankarna. Kändes också overkligt att jag skulle ha en veckas semester. Har generellt sett varit dålig på att ta semester. Tar på sommaren och julen men sen blir det inte mer. Men nu när mini skulle ha sitt första riktiga höstlov passade det utmärkt att ta den där Paris-resan vi pratade om innan pandemin. Och sen varför inte vara ledig hela veckan. Sparade semesterdagar finns så att säga. Kom hem från Paris sent i onsdags och vaknade till att bara vara hemma i torsdags. Lyxen! Och nu kommer lyxen av lyx. Hade beställt storstäd och fönsterputs som genomfördes när vi var i Paris. Så vi kommer alltså hem till en ren lägenhet. Jag njöt nästan orimligt mycket av att bara vara ledig, hemma, i en ren lägenhet. Jag är egentligen en snudd på pedantisk person men har lagt undan den sidan sedan livet och företagen kom emellan. Har dessutom en sambo som inte direkt bryr sig på om det är undanplockat eller rent. Och har bestämt mig för att inte bränna ut mig för att lägenheten ska vara ren. Prioriterar således livet (mini) och jobbet. Allt det andra kommer någonstans därefter. Så fatta då känslan av lyx när jag skrotade hemme i REN lägenhet. Läste någonstans ett citat i stil med "blev trött en dag har sen aldrig blivit pigg igen". Fnissade och tänkte att japp så är det. Är man någonsin helt pigg? Är det en del av åldrandet. Att vara egenföretagare? Ha barn? Men så kom höstlovet och i fredags när jag och mini hängde hemma och inte gjorde något speciellt kände jag mig typ utvilad. Himla konstig känsla. Höstlov alltså. Semester mitt i terminen alltså!
