För förra sommaren slog jag till på en ny cykel. Och en himla tjusig sådan! Var extremt exalterad hela sommaren. Precis så nyförälskad som man kan bli en sommar. Tjusad av ett snyggt yttre. Man vill liksom inte se svagheterna. Förra sommaren cyklade jag inte alls. Av förklarliga själ. Blir liksom inte så mycket utrymme för just cykling när man är nyförlöst. Men så idag plockade jag fram cykeln, tänker att jag ju faktiskt tjänar typ en kvart om jag cyklar istället för går till jobbet. Men så minns jag. Stänkskärmen som skevar trots många försök att få den rak, rosten som redan börjat krypa fram och så det där stödet som är helt meningslöst. Cykeln välter hur man än ställer den. Förälskelsen har helt klart lagt sig. Och så var det såklart punka på båda hjulen. Cykeln heter Bikeid.
