Jag åker över till Köpenhamn och har en ljuvlig kväll där med vänner. Vi pratar om att man inte får ha kul just nu. Eller jo det får man såklart. Men man gör nog bäst i att hålla det för dig själv. Allt enligt SoMe-koden som råder förtillfället (i vår filterbubbla ska tilläggas). Som att man i somras gärna fick berätta att man hade det bra i sin sommarstuga. OM man samtidigt berättade att man inte hade det bra. Shoppar man något nytt måste man skynda sig att berätta att resten av året ska en enbart shoppa second hand. Jag ställde mig upp och dansade bredvid vårt bord på Plan B:s uteservering i somras. Självfallet informerade någon snabbt om att det inte borde läggas ut. Just nu vinner rädslan, bitterheten och janten över euforin att äntligen kunna resa över bron igen. Äntligen träffa sina vänner. Äntligen få dansa med två meters avstånd sittandes vid sin plats (nåja). Äntligen fira livet högt och tydligt. Jag tycker det är alldeles rimligt att man kan vara ansvarstagande i sina handlingar samtidigt som man berättar högt och tydligt att man älskar livet och känner att det börjar återvända. Tycker också det är rimligt att visa en sak samtidigt som man gör hundra andra som man inte visar. Och jag tycker det är ytterst rimligt att vi ska ha kul för är det något de senaste två åren har lärt oss så är det att ta för tusan vare på tillfällena.
