Årets outfits match: min Stine Goya-klänning med minis Mini Rodini. Men så fyllde hon också ett år. Och jag fyllde ett år som mamma. En dag värd både Champagne och pannkakstårta. Årets avslut: min mammaledighet. Började jobba i februari och killen tog över föräldraledighetsstafettpinnen (självfallet skulle han vara hemma lika länge som jag). Det var en första tid av konstig känsla. Någon man inte varit ifrån mer än ett par timmar i taget skulle man plötsligt vara ifrån en hel dag. Men också skönt att äta lunch ostört. Årets ändå härliga; alla frukostar man hinner med när man är uppe med solen (alternativt innan solen, beroende på årstid). Årets favorit: denna kjolen från HM. Och den gjorde sig fint denna kvällen då jag och Olivia gick på AW på en somrig bakgård. Årets mindfulness: bryggan vid svärmors sommarhus. Och den två timmar långa stunden mitt på dagen då mini sov utmattad efter bad och lek. Jag låg raklång på bryggan med en bok. Årets bebislyx: alla de ljumna sommarkvällar när mini sov. Alltså lyxen att ha en bebis som somnar halvsju och sen sover. Den lyxen betyder vin, gott att äta och massa tid att hinna prata. Årets matupplevelse. Ligger innanför mina Spandex i bilden ovan. En lunch på Daniel Berlin. Grymma tjejer, massa vin mitt på dagen, utomjordiskt god mat och finaste upplevelsen på många andra sätt. Årets initiativ. Drog igång en damlunch. Och tänker att denna bilden är den berfekta visualiseringen av detta. Alltså kolla bordet bakom. Där sitter vi om 30 år. Vi träffas sista fredagen i månaden för en lunch. Och gärna lite härligare lunch än vanligt. Årets hur-viktigt-det-är-att-tacka-ja. Fick frågan om att hålla en föreläsning för ett gäng elever. Tänkte först att jag verkligen inte hann. Men tackade ja ändå. Belöningen. Tre tjejer som efter föreläsningen sökte upp mig och sa att jag var den första kvinnliga föreläsaren de haft. Årets resa. Det får bli Köpenhamn. Även om man som malmöbo inte skulle kalla det att resa. Men det är ju trots allt en annan valuta. Träffade min bff där en ljuvlig lördagskväll över en middag, firade in Malins 40-års dag där och tog in på hotell med mini och killen en helg. Årets största inspiration. Att vara från sitt jobb en tid är sjukt stimulerande för kreativiteten. Det är nu bevisat. Tog tjänstledigt för en åtta år sedan för att flytta till istanbul. Kommer ihåg känslan när jag kom tillbaka! Samma sak i februari när jag började jobba igen efter ett halvår hemma. Årets Istanbul. Det blev inget Istanbul 2016. Första året på sju år som jag inte är där. För att världen är upp och ner. Turkiet är upp och ner. Terrordåd som avlöser varandra och en militärkupp mitt i allt. Så förbannat sorgligt. Årets mening. Utan tvekan mini. Allt föll på plats. Kändes ju helt naturligt att vara mamma. Och visst fungerar det med dagishämtningar och lämningar (trodde innan det skulle stressa ihjäl mig). Och från knubbigt späd till traskande liten människa. På ett år alltså. Årets aha. Att jag vid en fösrat tillbakablick konstaterade att 2016 ju var ett ganska innehållslöst år. För att inse att ju allt handlade om en sak. Så jäkla nöjd med att jag nöjde mig. Med att bara vara. En annan lärde sig ju trots allt gå liksom. "Årets" året innan såg ut så här.
