Har på senaste tiden pratat väldigt mycket välmående med mina närmsta vänner. Mycket pga att vi är och nosar i förklimakteriet. Det analyseras och vänds och vrids på olika symtom. Och eftersom väldigt många kvinnor blir sjukskrivna för utmattningsdepression när det i själva verket är klimakteriet finns det ju inget dåligt i att vrida och vända. Och framförallt prata med varandra. Själv är jag livrädd för att sakta men säkert sjunk in i ett mående där inget känns kul längre och orken försvinner. Så. Har börjat att fundera på stunder när jag känner lycka. Som en barometer liksom. Och just nu känns det bra. Bilden ovan är en typisk stund då jag känner mig enormt lycklig. Sol i bersån och helg. Oftast när vi tre gör något tillsammans får jag starka känslor av lycka. Som i söndags när vi cyklade ner till stranden. Känner nästan overklighetskänslor när jag cyklar bakom min mini och ser henne huka över styret och det långa håret sticka fram under hjälmen. Och att träffa mina vänner ger mig nästan alltid energi och känslor av tacksamhet. Så. Det känns bra nu.PS. Har något som skulle kunna vara vallningar vissa nätter och dålig sömn på det. Så att det smyger sig på det gör.
