Hade en extraordinärt trevlig kväll igår. Var hemma hos min bff. Våra barn lekte hysteriskt med varandra, vi åt mycket goda nyskördade grönsaker (stekt i smör eller långbakat i ugn), satt länge länge ute och drack skumpa. Förutom en besvärlig läggning av övertrött mini var det en ljuvlig kväll. Idag vaknade jag förtidigt och med nackspärr. Resten av dagen hade den prägeln. Irriterad och trilskande mini. Trött och sur mamma. Detta är overkligt vackert. Tänk naturen alltså. Annars då. Har tänkt en hel del på detta inlägget som Lisa delade på sin FB häromdagen. Blir arg och ledsen på samma gång när jag läser. Precis så var det för 25 år sedan. Har aldrig hängt på festival men har däremot fått en hand på rumpan av okänd kille på Lundakarnevalen. Eller en mellan benen i trängseln på Malmöfestivalen. Och alla andra gånger det hände och man kände sig förnedrad och förvirrad och ung. Och så läser jag Ebbas inlägg och inget. Absolut inget har ändrats. Lisa skriver i sin status att hennes livs viktigaste uppgift är att pränta in i hennes två pojkar att alltid respektera andras kroppar och önskan. Tänk om alla människor kunde tänka så.
