Det där med att ens finger envisas med att ta sig till Instagram-symbolen i telefonen. Som en reflex varje gång man öppnar telefonen. Fattar ju att det i grunden inte är något bra. Försöker dock så mycket som möjligt att träna på det motsatta. I alla fall. Trotts detta märkliga beroende så är det mycket bra och fint som kommer ur Instagram. Många vänskaper och nätverk har knyst där. Som denna kvinnan tillexempel. Fairfashionistafilippa heter hon på Instagram! Hittade henne när hon tipsade om mitt konto i sitt konto. Och hon har sannerligen hjälpt mig att känna pepp för att handla second hand. Älskar hennes okonstlade syn på mode, hennes energi och syn på konsumtion. I förra veckan träffades vi för första gången ordentligt. Lika trevligt irl som online. Men inte mycket modesnack blev det, där över lunchen på Kärleksgatan, utan nästan enbart samtal om världen vi lever i. Ur ett genusperspektiv. Och så himla intressant att höra Filippas tankar om hur det ser ut i skolan från ett perspektiv som lärare. Golvet på Kärleksgatan. Tröttnar aldrig. Och titta så fina halsband hon hade om halsen! Det stora hjärtat var en födelsedagspresent från sin familj. Och i öronen hade hon dessa fantastiska örhänge. Så fint.
