Precis i början på året träffade vi, delägargruppen på jobbet, en coach. Hon fastställde våra personlighetstyper utifrån intervjuer med oss. Det var vansinnigt intressant och omvälvande för egen del. När det kommer till företaget tror jag det sätter grunden för en stabil relation när man förstår varandra på ett litet vidare plan. Och lyfter man blicken utanför delägargruppen så är en sammansättning av olika personlighetstyper det bästa man kan ha. Man vill ju inte att det ska vara en grupp av precis likadana människor som jobbar för en. Tänkte gå igenom alla bokstäverna. Först kommer E som i Extrovert, talar mycket och ofta, tänker högt, tydligt kroppsspråk, berättar omfattande och vill diskutera. På andra sidan står I Introvert, Talar mer när någon frågar, tänker tyst, ofta lugn på ytan, berättar fåordigt, hemlig och vill reflektera. Sen har vi S som i Sinnesförnimmelse, hen är kritisk, realist, söker tidigare fakta, detaljer, noga, lever här och nu och fötterna på jorden. På andra sidan har vi N som står för Intuition, är optimist, söker nya lösningar, helhet, slarvig, lever i framtida möjligheter, kan vara uppe i det blå och söker nytt nytt nytt! Och sen har vi T som i Tanke, baserar beslut på logik, är uppgiftsorienterad, objektiv, orädd, tuff, vill agera klokt, tar tag i konflikter och mer opersonlig. På andra sidan har vi F som i Feeling, beslut på värderingar, är relationsprioriterande, subjektiv smidig, vill vara omtänksam, ofta konflikträdd och mer personlig. Och sen till sist har vi J som i Judgement, vill planera och organisera, ordning och reda, vill fatta beslut, har koll på tiden och vill bestämma. På andra sidan står P som i Perception, man tar det som det kommer, spontan och flexibel, kommer med alternativ, tidsoptimist, och det löser sig. När coachen var klar med mig visade det sig att jag är en ESTJ. Trodde att jag var introverta då jag ofta upplever att jag blir trött av människor men enligt coachen är det mitt T som inte vill umgås med människor som inte ger mig något (låter ju sjukt osympatiskt jag vet), hon tyckte jag var klockrent extrovert då jag "babblade hela tiden". S känns givet, älskar när det är ordning och reda och står stadigt med fötterna på jorden japp. Sen kommer T:et det var här jag blev helt blåst av stolen. Trodde absolut att jag var en människa som tog alla beslut baserade på känslor. Men nu när jag vet att jag är ett T känns det självklart. Hör hela tiden hur jag rationellt argumenterar med min väldigt "F:iga" sambo. Och så J, känns ju också givet med tanke på att jag startat tre företag. J:et står nämligen också för "jaga, jobba, motorn är alltid igång" enligt coachen. På det stora hela var det om man är ett T (tanke) eller F (feeling) som jag tyckte var mest intressant. Och känner verkligen att detta hjälper mig i relationen till kunder och kolleger. Och till sist. Jag känner också att det är skönt att veta att när jag känner mig på ett visst sätt (t ex obekväm i en social situation) så är det t ex mitt T som spökar, där en F-människa hade varit betydligt mer avslappnad och trygg. Så ändå skönt att veta att man inte är ett ufo när man känner sig som ett. Bildkälla: Första bilden & andra bilden
