Nåja. Man kan nog inte kalla två sura kommentarer en hatstorm (har dock varit med om en riktig hatstorm en gång, återkommer till det). Men det kändes så för mig som aldrig fått en sur kommentar innan (om man inte räknar det sms jag en gång fick av en fd kollega som kallade min blogg "en patetisk liten feministblogg", men det såg jag mer som ett komplimang i ärlighetens namn). I alla fall. Det var på detta inlägget som två tjejer gick igång och berättade för mig hur otrevlig jag ju faktiskt verkar vara. Minns att jag blev ordentligt skärrad och fylldes med enorm ångest. Men gjorde det enda rätta. Djupandades, skärmdumpade och skickade till två nära vänner som fick peppa och berätta vilka usla människor de som kommenterade var. Sen skrev jag ett vänligt svar. Nåväl. Detta är ju INGET i jämförelse med hur det ser ut för de allra flesta idag. Som sticker ut hakan lite, eller inte alls sticker ut hakan för den delen. Läste t ex detta inlägget hos Ebba häromdagen. Och så har vi Isabella Löwengrip å andra sidan som göder sin blogg med ilskna kommentarer för att hon vet att det driver läsare som går till hennes blogg enbart för att läsa kommentarerna. Som att acceptera mobbning ju. Inte så fräscht. Tillbaka till när jag var med om en riktig hatstorm. Jag och Malin hade tagit fram en kampanj som skulle gå på Facebook. Detta var i Facebooks begynnelse. Kampanjen fick extremt många arga kommentarer av olika anledningar. Resume skrev en artikel med rubriken "Hatstorm på *varumärkets* Facebooksida". Och i DN:s söndagsbilaga blev "hatstorm" veckans ord. Hehe. Men ändå. Tacksam att detta var i Facebooks begynnelse. Bildkälla.
