I lördags tog jag och mamma oss till LA. Skånes LA alltså. Landskrona. Vi skulle på en workshop för att lära oss göra blommor i papper. Papper fanns. Och inspiration fanns. Kan ärligt säga att jag inte är en "pyssla under organiserade former person". Gillar att pyssla loss med min mini då det är helt utan prestation och kan se ut hur som helst. Finns inga regler. Min rädsla för uppstyrda workshops är att det ska bli prestation och "åhh vad fin din är" och så vidare. Tror min aversion grundar sig i att allt jag gör, alla mina jobb är kreativitet och skapande i någon form. Det är bra så liksom. Men! Så dök denna workshop upp och jag tänkte att det hade varit himla fint att göra det med min mamma. Nöjd blomstertjej! Det var en urmysig aktivitet. Lugnt, rofyllt och meditativt. Och fantastisk fika så en och annan äpplebakelse och kopp te slank ned mellan vik, riv och klippandet. De har sin charm absolut. Och himla nöjd med att mitten av blomman blev så fin när jag av en slump såg hur baksidan av papperspistillen jag gjort såg ut. Tyckte den var finare och vände på steken så att säga. Men som sagt, nu var det inte prestationen som var det viktiga.
