Har suttit här vid köksbordet och jobbat. Eller försökt att jobba. Blev nämligen konstant störd av en ivrig mini. Även när jag satt i möte. Hon lyssnade icke på allvaret i min röst när jag om och om igen informerade (ev skrek) henne om att man absolut inte får störa mamma eller pappa när vi sitter i möte. Det är inte framgångsrikt att vobba. Man är verken en bra kollega eller en bra förälder. Och i går efter typ ingen sömn på flera dagar tappade jag det. Rejält flera gånger. Alltså tappade det i som att "hon är ju galen". Ni som vet ni vet. Ni andra, kul för er att ni inte vet. Märkte typ inte att solen sken. Eller jo det gjorde jag den stunden jag dokumenterade allt och samtidigt hade en kopp kaffe vid datorn, mini satt lugnt med paddan och jag hade hopp om livet. Hopp om vobbandet. Här sitter hon som en liten ängel. Och solen skiner. Annars då. Vi julpyntade i söndags! Mini konstaterade att alla redan hängt upp stjärnorna i fönsterna. Och hon hade ju rätt i att vi vaknade till en ojulad lägenhet på första advent. Inte förrän efter lunch letades jullådan och adventsljusstaken fram. Men lika mycket som jag kan stressa som en galning kan jag slappa som en galning. Och så bor jag med en som absolut inte stressar. Så det får ske när det sker när jag tar tag i det alltså. Det blev fösta advent till slut även för oss. Och denna förälder som tappade det minst en gång förmycket under vobbandet fick ändå höra från sängen på ovanvåningen, precis innan hon somnade, världens finaste ord från sin mini. Så allt glömt och ny dag nya tag.
