Lägenheten har städats grundligt. Alla växter på både kontoret, i bersån och i lägenheten har tagits omhand och fått små bevattningssystem (en vattenfylld pet-flaska upp och ner i jorden), bilen har städats av, gräsmattan har klippts och till och med trapphuset har städats. Lika bra att riva av allt när man ändå är i farten och konstaterar att inte mycket av ovan har gjorts det senaste halvåret. Även har en hel kväll (och halv natt) ägnats åt kvitton, fakturering och annat nödvändigt ont. Och viktigast av allt. Alldeles förmånga väskor har packats för att packas in i bilen och åka norröver. Till sommarstugan. Mini är enormt taggad. Alla är taggade. Ska äta sommarmat, springa i skogen, plocka blåbär, bada i sjön, göra loppisfynd och träffa kusiner. Det är här min puls på riktigt går från kaninpuls till sköldpaddepuls. Och det är här i den sörmländska skogen mina ögon avprogrammerar sig från det ändå ständiga instagramflöde man på många sätt rör sig i. Alltså alla goa ställen som besöks och turer man tar utanför stan till Österlen och Köpenhamn. Allt ät fint och bekant. Runt sommarstugan är det inte bekant, inte tillrättalagt och fint på ett helt annat sätt.
